Skräddare vs. Konsument 1-1

Skräddare vs. Konsument 1-1

Detta blogginlägget kommer ta dig från skräddarnas storhetstid, till industrialiseringens massproduktion av kläder, till nutid. Utbudet av kläder är oändligt och mer tillgängligt än någonsin via dygnet runt e-handlar med bud direkt hem till dörren. Samtidigt är individualismen något som tar mycket av konsumenternas kraft och fokus. Följ med på en historielektion om konsumenternas relationen till kläder. 

Ordet skräddare kommer ur ordet skräda ut, vilket betyder skära ut eller avskilja. Det som skulle avskiljas var de överflödiga bitar tyg som inte behövdes för att täcka den kroppsdel plagget skulle sitta på. Syftet vara att sy ett plagg som höll länge och passade kundens kroppsform väl. I 1500-talets England var en 7-årig lärlingsutbildning nödvändig för att få arbeta som professionell skräddare och efterfrågan var hög, 1-0 till skräddarna.

Men så kom vår allas industriella revolution där effektivitet och massproduktion blev det senaste modet. Konsumenternas utbud till varierade kläder ökade och priserna för nykonsumtion blev billigare än att använda skräddarna. Skräddarnas storhetstid var förbi. Konsumenterna kvitterar, 1-1 i matchen.



Någonstans bland maskiner och nyproduktion uppstod en del skrönor som märkligt nog fortfarande håller sig fast. Några exempel är;

  • Secondhandkläder är till för de som inte har råd att köpa nytt.
  • Kläder är förbrukade när det gått hål på dem, speciellt när jeansgrenen har spruckit.
  • Man bör inte ha på sig samma plagg två dagar i rad, variation är det viktigaste.


Idag vet vi att det krävs flera tusen liter vatten för att producera bomull till kläders tyger och utöver det starka kemikalier för att hålla ohyra borta. Varför inte värna om de kläder vi har och köpa nytt för att förvalta länge. En gyllene mellanväg mellan skräddarsytt och massproduktion. Att handla ett massproducerat plagg för att sedan laga det hos skräddaren. Eller varför inte sy om det när man tröttnat på det istället för att köpa ett nytt.

Av historien kan vi lära oss att normer kan ändras. Så vi föreslår att vi låter skippar förlängningen och låter matchen vara oavgjord mellan skräddare och konsumenter, men med två vinnare.