English
Varför mår människor i Sverige dåligt, trots att de har det så bra?
Det var frågan som gjorde att jag bestämde mig för att bli psykolog.
I skolan lärde jag mig massa fina intellektuella teorier. Freuds teori om försvarsmekanismer och dödslängtan, och avancerade modeller över signalsubstanser i obalans. Jag lyssnade nyfiket och läste flitigt, men inget svar kändes helt rätt. Sedan märkte jag hur jag själv blev mer och mer stressad, så då fick jag ställa mig frågan:
Varför mår jag dåligt, trots att jag har det bra?
Jag kände inte den där dödslängtan Freud pratade om, och hur vet man om ens serotonin- eller dopaminnivåer är som de ska vara? Istället märkte jag att det var små saker som irriterade mig. Punka på cykeln och sen till festen. Obetalda räkningar och onödiga avgifter.
Mikrostressorer, döpte jag och mina vänner de till – små vardagssaker som långsamt bryter ner en. Snart fann jag mig i ett krig mot dem, och efter ett tag märkte jag att det faktiskt funkar! För varje mikrostressor jag gjorde mig av med blev mitt liv lite, lite bättre. Ibland ska man inte krångla till det så mycket.
Så varsågoda: 3 mikrostressorer ni kan (och bör!) göra er av med!
1. Att låtsas som att toapapper ersätter hushållspapper
Det gör inte det!! Inte bara behövs det en halv rulle för att torka upp en skvätt kaffe, det ser också så ledsamt ut när den sitter där på den alldeles för stora pappershållaren. Det ser ut som en flagga hissad på halvstång – det är väl inte så du vill börja dagen?
2. Glappande elektronik
Visst, för att ta hand om vårt jordklot behöver vi skapa en hållbar utveckling, och elektronik är en stor bov. Men ärligt talat, att varje kväll sitta och precisionsladda mobilen som att du håller på att desarmera en bomb, DET är en ohållbar utveckling. Ring en vän som kan skarva en sladd, eller köp en ny (begagnad såklart!).
3. Trasiga favoritplagg i garderoben
Hela vintern har jag gått runt med trasig rock. Först lossnade en knapp, och i mitt huvud var en trasig knapp värre än inga knappar alls. Så därför gick jag från november till mars med rocken uppknäppt för att liksom markera min nonchalans och likgiltighet. ”Din knapp har lostnat!” kanske någon skulle säga. ”Aha?” Kunde jag svara då, med händerna i rockfickorna.
Men det är klart det spelade roll. Jag gick och frös hela vintern på ett helt fruktansvärt sätt. Sedan gick min ficka sönder, vilket gjorde att jag varannan dag var tvungen att gräva fram mina nycklar från själva innerfodret på jackan. Otrolig mikrostressor.
I måndags blev min rock lagad av Repamera, och ute var det 17 grader varmt. Fram med jeansjackan! tänkte jag, tills jag insåg att den också saknade en knapp.
Så var klokare än mig. Gå igenom er garderob, skänk det ni inte behöver, laga det ni vill behålla och gå ut och GLÄNS i vårsolen med favoritjackan och ett liv utan mikrostressorer.
Månadens gästbloggare är psykologstudent och grundare av forskningstjänsten Trialy.se